Gå direkt till sidans innehåll

Glada änkan  

Nationaloperan idag

I Finland har funnits operaverksamhet sedan slutet av 1800-talet. Inhemska operan (senare Finska Operan) grundades 1911 och baletten i anslutning till den 1922. Finlands Nationalopera fick sitt nuvarande namn 1956.

Operan fick år 1918 flytta in i den gamla ryska teatern på Bulevarden, och ett företag för att bygga ett eget operahus startades redan på 1920-talet. Den ”temporära” vistelsen på Alexandersteatern tog slut 1993, då det första operahuset i Finland invigdes vid Tölöviken i Helsingfors.

Operahuset är ritat av arkitekterna Hyvämäki–Karhunen–Parkkinen (1977). Som fasadmaterial har använts keramiska plattor som harmonierar med ytor av puts och natursten, medan i de allmänna utrymmena inomhus kombineras Carraramarmorns lyster med rödbokens varma glöd. Den luftiga glasväggen i huvudfoajén öppnar sig mot Tölöviken och Hesperiaparken. I stort sett all inredning och armaturer är specialdesignade för operahuset. 

Varje år besöker nästan 300 000 personer Operan; biljetterna till föreställningar på huvudscenen kostar 12–95 euro. Man kan alltså få en plats i salongen för ungefär priset av en biobiljett!

300 föreställningar om året

Spelåret sträcker sig från augusti in i juni. Vi bjuder på ca 300 föreställningar om året, varav 190 på huvudscen. På repertoaren under en spelsäsong står omkring 15 operaverk och 9 baletter. Varje år bjuder vi på 7-8 premiärer: 4-5 nya operor och 3-4 baletter.

Dessutom bjuder Operan på orkesterkonserter, gratis matinéer, föreställningar för barn och ungdomar samt möten med människorna bakom opera- och balettföreställningarna vid gratis publikevenemang.

Tekniskt modern scen

Den moderna scentekniken håller internationell standard och ger möjlighet att uppföra opera och balett på hög nivå liksom även samproduktioner med utländska operahus. Salongen i stora salen har 1350 platser, Almisalen har plats för 200-500 personer.

Huvudscenen har en yta på 500 kvadratmeter och scentornet en höjd på 28 meter. Själva scenen flankeras av sido- och bakscener som gör det möjligt att flytta på stora kulisselement. Scenen kan roteras, höjas och sänkas enligt scenografens och regissörens önskemål.  Scengolvet är indelat i fyra sektioner som kan höjas eller sänkas för att åstadkomma scenografiska effekter eller användas för att lyfta upp kulisser från lagerrummen till scenen.

Golvet i orkesterdiket kan också höjas eller sänkas enligt orkesterns sammansättning eller akustiska behov. Scenens allmänna säkerhet och funktionssäkerhet stärktes efter renoveringen av huvudscenens teaterteknik och orkesterdiket år 2007.

Enligt internationell kutym uppförs operaföreställningarna på originalspråket. Med hjälp av en textapparat ovanför scenöppningen kan publiken följa med librettot i översättning till finska, svenska eller engelska.